Tusentals svenskar med tinnitus betalar just nu 18 000 kronor för hörapparater som gör tjutet värre. Jag var en av dem.
Det ingen berättar är att hörapparater förstärker ett ljud som inte ens finns på utsidan, för tjutet kommer inte från örat. Den dagen jag förstod var det faktiskt kom ifrån slutade jag slänga pengar i sjön, och jag är fortfarande arg över alla år det tog.
Och en sak till som ingen berättade för mig: varje gång du sätter på fläkten, vit-bruset eller TV:n för att överrösta tjutet, så kan du lära din hjärna något du absolut inte vill att den lär sig.
Jag vet att det låter vansinnigt. Men det var precis det jag gjorde i fem år. Sov aldrig utan en fläkt brummande bredvid sängen. Hade en ljud-app igång jämt. Trodde att det var det enda som höll mig vid förståndet.
Tills min audionom råkade säga något hon aldrig tänkt att jag skulle höra.
Jag har haft tinnitus i fem år. Ett konstant, högfrekvent tjut. Den sortens ljud som får dig att vilja sätta fingrarna i öronen, fast du vet att det inte hjälper, för ljudet kommer inifrån ditt eget huvud.
Jag är 57. Lågstadielärare i Västerås. Jag har tillbringat hela mitt yrkesliv i klassrum fulla av skrikande barn, brandlarm, matsalsoväsen och stökiga samlingar. Mina öron fick aldrig en paus.
Tjutet började smått. Jag märkte det på kvällarna när jag satt och rättade prov. Sedan blev det högre. Sedan fanns det där på dagarna också. Sedan fanns det där HELA tiden.
Jag slutade gå på restaurang för att jag inte kunde höra någon över sorlet. Jag slutade ringa min syster för att telefonsamtalen blev så utmattande. Jag slutade titta på TV utan text.
Förra året la jag 18 000 kronor på hörapparater. De förstärkte allt, tjutet inkluderat. Så istället för ett tjut på 7 av 10 hade jag nu ett tjut på 7 av 10 plus den höga versionen av allt annat ovanpå.
Jag lämnade tillbaka dem efter två veckor.
Jag testade Ginkgo biloba i tre månader. Ingenting. Magnesium. Ingenting. En ljudterapi-app för 400 kronor som skulle "träna om hjärnan". Ingenting.
Min läkare på vårdcentralen skrev ut ångestdämpande, för hon sa att tinnitusen "förmodligen var stressrelaterad". Tabletterna gjorde mig dåsig men tjutet rörde sig inte en millimeter.
Och varje gång jag kom tillbaka fick jag samma sak. Att jag skulle "lära mig att leva med det". Att hjärnan med tiden skulle "vänja sig". Tre år av det. Som om mitt enda hopp var att bli så trött på mitt eget lidande att jag till slut slutade märka det.
Jag hade gett upp. Inte för att jag ville, utan för att alla med vit rock sa åt mig att det var det enda jag kunde göra.
Förra månaden var jag inne hos min audionom för en vanlig kontroll. Medan hon ställde i ordning utrustningen kom hennes assistent in och sa något lågt, som om hon inte fattat att jag redan satt i rummet.
Hon sa: "Anna, testade du den där nervstimuleringen? Hjälpte den mot din?"
Och Anna, min audionom, svarade: "Herregud, ja. Tjutet är nästan borta. Jag använder den varje kväll."
Sedan såg hon mig sitta där. Och hennes ansikte ändrades.
Jag sa: "Vänta. Har DU tinnitus?"
Hon blev obekväm. Hon sa: "Det är fler audionomer än man tror. Yrkesskada."
Jag sa: "Och du har sagt åt mig i tre år att 'lära mig hantera det', medan du själv hade något som FAKTISKT fungerar?"
Hon försökte förklara. Att det var nytt. Att hon bara använt det några veckor. Att hon inte officiellt fick rekommendera det eftersom det inte är ett receptbelagt hjälpmedel.
Men jag brydde mig inte om något av det.
Jag sa: "Vad är det? Berätta exakt vad det är."
Och det hon förklarade vände upp och ner på allt jag trott i fem år.
Tinnitus orsakas egentligen inte av skada i örat. Det visste jag inte. Hela tiden hade jag trott att mina öron var trasiga, utslitna, förstörda av decennier i bullriga klassrum.
Men det är inte örat. Det är en nerv bakom örat, den som löper precis under huden där, som blivit överstimulerad och fastnat i "på"-läget. Den fortsätter skicka fantomsignaler upp till hjärnan, och hjärnan tolkar de signalerna som ljud. Ett ljud som inte finns. Ett fantomljud.
Och i samma stund som hon sa det klickade allt på plats.
Det var DÄRFÖR tillskotten aldrig gjorde något, en tablett kan inte sikta in sig på en enda specifik nerv. Det var därför hörapparaterna gjorde det värre, de förstärker riktiga ljud, men min signal var inte ett riktigt ljud, den var internt genererad. Och det var därför all min maskering bara dövade symptomet i en timme och sedan kom allt tillbaka. Värre än så, varje gång jag maskerade tjutet med fläkten eller appen, lärde jag min hjärna att ljudet var ett hot att bevaka, istället för att låta nerven lugna sig.
Allt jag provat hade siktat på fel mål.
Jag hade lagat ett läckande tak genom att måla om vardagsrummet om och om igen, i fem år, och undrat varför det aldrig blev torrt.
Det enda sättet att faktiskt komma åt det, sa hon, är att lugna nerven direkt.
Och det finns en liten apparat, ungefär stor som en penna, som använder något som kallas neuromuskulär stimulering. Den skickar mjuka, milda pulser direkt till den nerven. Trettio sekunder bakom örat. Nerven lugnar sig. Tjutet sjunker.
Den heter Loera.
Jag beställde Loeras tinnitusapparat samma kväll, sittande i bilen på parkeringen utanför mottagningen. 399 kronor. Jag hade lagt 18 000 på hörapparater jag bar i två veckor. 399 kronor kändes nästan som ett skämt.
När den kom väntade jag inte ens på att gå in. Jag öppnade lådan i hallen, höll den bakom örat och tryckte på knappen.
Jag kände en mjuk puls. Inte smärtsam. Inte ens obehaglig. Som en svag vibration.
Trettio sekunder senare var tjutet tystare.
Inte borta. Men märkbart tystare. Som om någon vridit ner en ratt jag inte ens vetat fanns.
Jag bara stod där i hallen med den här lilla pennan i handen, och jag började gråta.
Inte för att det var ett mirakel. Utan för att för första gången på fem år hade någonting FAKTISKT gjort något.
Den första veckan somnade jag utan fläkten på. Det har inte hänt på flera år. Jag hade sovit med en fläkt brummande bredvid sängen så länge att min man slutat fråga varför. Nu stängde jag av den. Och för första gången var tystnaden inte en fiende.
I vecka två åt jag middag på restaurang med min syster. Och jag kunde höra henne. Hela måltiden. Utan att be henne upprepa en enda mening.
I vecka tre hade jag en hel dag på skolan, 26 skrikande nioåringar, brandlarm på förmiddagen, kaos i matsalen, och när jag kom hem och satte mig i mitt tysta vardagsrum, så var tystnaden faktiskt tyst.
Jag använder Loeras tinnitusapparat varje kväll innan jag lägger mig. Trettio sekunder. Det har blivit lika självklart som att borsta tänderna. Tjutet ligger numera oftast runt en tvåa. Vissa kvällar märker jag det inte alls.
Jag var tillbaka hos Anna på en uppföljning förra veckan. Jag höll upp min lilla apparat och sa: "Tacka din assistent från mig."
Hon skrattade. Sedan sa hon: "Jag är glad att den funkar för dig också."
Men en sak stör mig.
Hur många patienter har hon träffat genom åren? Hur många av dem gick ut från det rummet med beskedet att "lära sig leva med det", medan hon hade något i väskan som faktiskt hjälpte?
Jag är inte arg på henne. Jag förstår systemet. Men jag ÄR arg över att jag la fem år och tusentals kronor på att lida, och att jag dessutom själv satt och förvärrade det varje natt med fläkten, när en apparat för 399 kronor kunde ha hjälpt mig hela tiden.
För det handlar inte om kronorna. Det handlar om åren.
De middagar jag tackade nej till. Telefonsamtalen med min syster jag aldrig ringde. Alla de kvällar jag låg vaken med en fläkt på och tårar i halsen och tänkte att resten av mitt liv skulle låta så här.
Det handlar om allt jag trodde att jag förlorat för alltid, och som jag nu fått tillbaka, en tyst kväll i taget.
Loeras tinnitusapparat kostar 399 kronor. Det finns 30 dagars öppet köp. Om den inte hjälper skickar du tillbaka den.
Men jag tror att den kommer hjälpa. För den maskerar inte tjutet. Den distraherar inte från det. Den går direkt till nerven som orsakar det och lugnar den. Det är därför ingenting annat fungerade, allt annat siktade på fel mål.
Om din audionom inte berättat om det här, så vet du det nu.
👇 Tryck nedan för att hämta din. De tar slut hela tiden, så passa på medan de finns i lager.
https://loera.se/products/loera-tinnitusapparat
P.S. Jag beställde en till min pappa. Han är 79, pensionerad åkeriförare, har dragits med tinnitus i femton år. Han ringde mig efter första kvällen och sa: "Birgitta, susandet gick ner. Jag kunde höra klockan ticka i köket för första gången på flera år." Jag köpte två till åt honom i julklapp. Bästa 800 kronorna jag någonsin lagt.
