Jag är på väg att göra varenda neurolog, läkemedelssäljare och beslutsfattare inom psykisk hälsa i Sverige rasande. För nu ska jag förklara varför din kroniska ångest inte har något med en obalans i serotonin att göra, inget med din personlighet att göra, och inget med att du inte kämpat tillräckligt hårt med mindfulness.
Och varför varje recept, varje terapisession och varje burk kosttillskott du lagt pengar på har misslyckats av exakt samma skäl, ett skäl ingen i systemet vågar säga högt.
Det här kan kosta mig min tjänst.
Jag bryr mig uppriktigt sagt inte längre.
För det som hände med Johanna gjorde det omöjligt för mig att tiga.
Och när du har läst klart det här kommer du också att vara rasande.
Om du ligger vaken klockan tre på natten med hjärtat bultande utan anledning, om du kommer på dig själv med att bita ihop käkarna vid skrivbordet varje eftermiddag, eller om du provat mediciner som förvandlade dig till någon du inte känner igen, då kan de närmaste minuterna förklara allt.
Jag heter Elin Rosén.
Jag är klinisk neuroforskare med 14 års erfarenhet från Neurometabola forskningsinstitutet i Göteborg.
Jag har ägnat hela min karriär åt att studera stressreaktionens biokemi, närmare bestämt sambandet mellan mineralbrist och störningar i nervsystemet.
Under större delen av de åren följde jag riktlinjerna.
Litade på rutinerna.
Trodde på det jag lärt mig.
Sedan kom Johanna.
Och jag kunde inte längre blunda.
SAMTALET SOM FÖRÄNDRADE ALLT…
Det var en torsdag.
23:47.
Jag satt vid köksbordet och gick igenom kortisolprover när telefonen surrade.
Johanna.
44.
Biträdande rektor på en grundskola i Malmö.
Gift.
Två barn under tio.
En sådan kvinna som håller ihop allt för alla andra medan hennes eget nervsystem håller på att slitas i bitar.
"DR ROSÉN, JAG ORKAR INTE LEVA SÅ HÄR LÄNGRE."
Ångesten hade varit konstant i åtta år.
Inte enstaka oro.
Inte "fjärilar i magen."
Ett cementblock på bröstet från det att hon vaknade tills hon föll ihop i sängen.
Händerna skakade under personalmötena.
Vilopulsen låg på 118.
Hon beskrev den fysiska känslan som "en svetslåga över skulderbladen som aldrig stängs av."
Hon hade provat ALLT: citalopram i två år (hon sa att det "raderade" hennes förmåga att känna glädje), propranolol (dämpade skakningarna men de rusande tankarna fortsatte oavbrutet), privat KBT för 1200 kronor per gång i fyra månader (hennes terapeut erkände: "Dina tankemönster är helt sunda. Jag förstår inte varför känslorna inte svarar"), magnesiumoxidtabletter från Apoteket ("gav mig bara diarré"), ashwagandha i tre månader (avtrubbade känslorna, precis det hon flytt medicinen för att slippa), CBD för 600 kronor flaskan (ojämnt, mest verkningslöst).
Hon hade lagt över 140 000 kronor på åtta år för att försöka lösa det.
"JAG ORKAR INTE LEVA SÅ HÄR LÄNGRE."
Andra gången viskade hon det.
Det är värre än att skrika.
Att skrika betyder kamp.
Att viska betyder att man gett upp.
Jag satt och stirrade på hennes journal.
Åtta år av recept, remisser, kvitton på kosttillskott och väntelistor.
Varje vedertagen väg uttömd.
Var och en misslyckad.
Något inom mig brast.
UPPTÄCKTEN SOM FÖRÄNDRADE ALLT
De följande tre månaderna försvann jag ner i ett kaninhål.
Jag drog fram varenda publicerad studie om GABA-magnesium-glutamat-axeln jag kom åt.
Jag korskörde data om kortisoldriven mineralutsöndring med aktiveringsmönster i nervsystemet hos patienter med långvarig ångest.
Jag gick igenom arkiv hos Max Planck-institutet, Stanford, Johns Hopkins och ett näringsforskningscentrum på Okinawa, där befolkningen äter mineralrik kost från vulkanisk jord och knappt har någon mätbar ångest.
Jag la 140 000 kronor av egna pengar på tidskriftsåtkomst, arkiverade läkemedelsstudier och en sedan länge slutsåld neurofarmakologibok från 1923 som dokumenterade glycinets lugnande effekt på nervsystemet, forskning som tyst lades på hyllan när syntetiska mediciner blev mer lönsamma.
Min man trodde att jag höll på att braka ihop.
Det jag hittade fick mig att vilja slå hål på skärmen.
BLUFFEN VÄRD 5 MILJARDER
Hela ångestvården i det här landet vilar på en lögn.
En lögn värd 5 miljarder kronor som bygger på att du förblir orolig, fortsätter äta medicin och stannar kvar i ekorrhjulet av recept, remisser och väntelistor.
Här är vad de aldrig kommer att berätta för dig.
Din ångest är inte ett serotoninproblem.
Det är en magnesiumbristkris.
Och den har accelererat i hundra år.
Tänk på det här.
Enligt data från Folkhälsomyndigheten, som speglas i hela Europa, har andelen ångestsymtom ökat med över 40 procent på bara tretton år.
Sjukskrivningarna för psykisk ohälsa har tredubblats.
Ändå mäts magnesiumnivåerna nästan aldrig.
Inte av husläkare.
Inte av psykiatriker.
Inte av någon i systemet.
DEN VERKLIGA GRUNDORSAKEN TILL DIN KRONISKA ÅNGEST
Föreställ dig hjärnans lugnande system som en trädgårdsslang.
När vattentrycket är rätt fungerar slangen.
Du kan vrida på kranen för att vattna, kyla ner och få allt tillbaka till normalläge.
Det är GABA.
Det är den lugnande signalen.
Men så här går det när du varit kroniskt stressad i åratal.
Kortisol, stresshormonet, säger åt njurarna att spola ut magnesium.
Och magnesium är vattentrycket.
Utan tillräckligt av det blir slangen slak.
Du kan vrida på kranen så hårt du vill.
Inget kommer ut.
Samtidigt fortsätter glutamat, den exciterande signalsubstansen som drar igång nervsystemet, gå för fullt.
Det är som att grannens bevattningssystem översvämmar din trädgård medan din egen slang ligger tom.
Det här är "magnesiumbristspiralen."
Det är därför ångesten aldrig slutar.
Avstängningsknappen kräver ett mineral som din kropp har blött ut i åratal.
Och ingen i systemet kontrollerar det.
År 1900 låg det genomsnittliga magnesiumintaget på 475 till 500 mg per dag.
Idag är det 175 till 225 mg.
Ett ras på över 50 procent.
Det moderna jordbruket har utarmat jordens mineralinnehåll med upp till 30 procent.
Livsmedelsindustrins processer tar bort 80 till 90 procent av det som är kvar.
Kvinnan som förbrukar mest magnesium, hon som jobbar heltid, uppfostrar barn, sköter ett hushåll och håller ihop allt, är den som tömmer sina förråd snabbast.
Dr Yoshinori Ohsumi vid Tokyo Institute of Technology fick Nobelpriset i fysiologi 2016 för sitt arbete om autofagi, processen där cellerna återvinner skadade beståndsdelar.
(Han ägnade årtionden åt att studera cellernas självreparation innan någon kopplade arbetet till mineralberoende nervbanor.)
Men här är den verkliga sanningen.
Det finns inga pengar i att lösa det här.
Man kan inte patentera ett mineral.
Man kan inte ta 2500 kronor för en konsultation om kosttillskott.
Så de håller dig kvar i hjulet.
Remiss från vårdcentralen.
Recept på SSRI.
Sex månaders kö till terapi.
Biverkningar.
Nytt recept.
Om igen.
Det är genialt om du är typen som ser på kroniskt lidande och ser en återkommande intäktsmodell.
FÖR ATT LÄKA KRONISK ÅNGEST BEHÖVER DU TRE SAKER, INTE EN
För att läka kronisk ångest måste du göra tre saker samtidigt.
ÅTERSTÄLL GABA-banan.
Du behöver biotillgängligt magnesium som faktiskt når hjärnan.
Magnesiumglycinat tas upp till 50 till 80 procent och transporteras som en intakt dipeptid genom tarmens peptidtransportörer.
Oxidformen tas upp till 4 till 15 procent.
En klinisk studie av Schuette från 1994, publicerad på PubMed, visade att glycinat tas upp till 23,5 procent mot 11,8 procent för oxid.
Utan ett ordentligt upptag förblir trädgårdsslangen tom.
HÄMMA nervsystemet direkt.
Glycin är en hämmande signalsubstans som verkar på mGlyR-receptorn, upptäckt av Wertheim UF Scripps Institute och publicerad i Science 2023.
Den skickar en direkt sakta-ner-signal till hjärnan, oberoende av GABA-banan.
Utan den förblir nervsystemet påslaget även efter att magnesiumet delvis återställts.
Trädgårdsslangen droppar, men bevattningssystemet fortsätter översvämma.
DÄMPA den exciterande överbelastningen.
L-teanin passerar blod-hjärnbarriären på ungefär 30 minuter, främjar alfavågor i hjärnan (frekvensen som hör ihop med avslappnad vakenhet) och sänker glutamat direkt.
Utan det fortsätter bevattningssystemet gå oavsett vad du annars åtgärdar.
Missar du ens EN fortsätter spiralen.
Det är därför sertralin inte löser det.
Fel signalsubstans.
Det är därför KBT inte löser det.
Du kan inte tänka dig ur en mineralbrist.
Det är därför billigt magnesium inte löser det.
Oxid tas knappt upp och saknar två av de tre banor som krävs.
Du behöver alla tre.
Samtidigt.
I biotillgängliga former.
MÄRKET JAG NU SKICKAR VARJE PATIENT TILL
Det heter RestRem™.
Jag har inte gjort det.
Jag har inte tagit fram formeln.
Det gjorde ett litet team biomedicinska forskare i ett labb utanför Stockholm.
De hade i tysthet utvecklat just den här kombinationen av tre ämnen i åratal innan jag ens stötte på deras arbete.
När jag testade det med Johanna hände något jag inte var beredd på.
Inom två timmar skrev hon till mig.
"Dr Rosén.
Cementblocket är borta.
Jag förstår inte vad som just hände."
RestRem™ är den enda formel jag hittat som träffar alla tre banor.
Magnesiumglycinat på 200 mg återställer GABA-receptorns funktion i en form som faktiskt tas upp.
Glycin på 300 mg verkar direkt på mGlyR-receptorn och lugnar nervsystemet via en bana de flesta kosttillskottsmärken inte ens vet finns.
L-teanin på 50 mg passerar blod-hjärnbarriären, främjar alfavågor och dämpar glutamat.
Innan jag lät mitt namn komma i närheten av det här kontaktade jag teamet.
Ställde besvärliga frågor om ursprung, renhet och tester.
Vad jag fann.
Oberoende testat av tredje part.
GMP-certifierad tillverkning.
Glycinat av läkemedelskvalitet, inte det billiga bulkpulvret som dyker upp i de flesta märken på hyllorna.
Inga fyllnadsmedel.
Inga hemliga blandningar.
Inget gömmande bakom etiketter som "mineralkomplex."
Det är därför jag är beredd att säga det här offentligt.
DET HÄR GÖR MÄKTIGA MÄNNISKOR MYCKET OBEKVÄMA
Inom en månad efter att jag börjat tala öppet om det här började reaktionerna komma.
Först de artiga mejlen från kollegor som antydde att jag "skapade orealistiska förväntningar utanför den kliniska vårdkedjan."
Sedan ett formellt brev från en läkemedelsmarknadsföringsbyrå som varnade för att mina offentliga uttalanden kunde "underminera patienternas förtroende för etablerade behandlingsrutiner."
Sedan den sociala frysningen.
En inbjudan till en paneldebatt indragen.
En gemensam studie "lagd på hyllan i väntan på granskning."
En kollega jag känt i tolv år slutade ringa tillbaka.
De slog inte tillbaka för att jag hade fel.
De slog tillbaka för att jag pekade på något som kunde göra ekorrhjulet onödigt.
Ett enkelt dagligt tillskott som:
Tar itu med GRUNDORSAKEN till kronisk ångest.
Inte bara symtomen.
Verkar inom timmar.
Inte de 4 till 6 veckor som SSRI kräver.
Kostar mindre än ett enda privat terapibesök.
Lägger tillbaka kontrollen hos den som i åratal fått höra "vänta och ha tålamod."
De senaste 14 månaderna har över 15 000 personer använt RestRem™ mot ångest.
Teamet visade mig sina data innan jag gick med på att säga ett ord om dem.
Över 91 procent rapporterar en märkbar minskning av ångesten inom de första två veckorna.
De flesta minskade eller slutade helt med andra kosttillskott.
Många avbokade det SSRI-recept som låg och väntade hos vårdcentralen.
Siffran som övertygade mig?
En returandel på 0,6 procent.
Det är 6 personer av tusen.
(En av dem berodde på ett postmissöde.
Paketet hamnade hos fel hus.)
Jag säljer ingenting.
Jag har ingen andel i det här företaget.
Jag får ingen provision.
Jag står inte på någon lönelista.
Jag är en klinisk neuroforskare som inte kunde se Johanna och de tusentals som hon gå igenom ännu ett årtionde i ekorrhjulet medan svaret låg i publicerad forskning som systemet vägrar läsa.
Om du levt med kronisk ångest i åratal.
Om SSRI förvandlade dig till någon du inte känner igen.
Om meditation inte biter.
Om du lägger 600, 800, 1000 kronor i månaden på saker som aldrig kommer åt varför ditt nervsystem inte kan lugna ner sig.
Läs artikeln jag skrev.
Den förklarar "magnesiumbristspiralen", forskningen bakom och märket jag nu hänvisar alla mina patienter till.
Du behöver inte tro mig.
Men du förtjänar att förstå vad som faktiskt är fel innan någon räcker dig ännu ett recept.
https://www.herabella.com/restrem/blog
Dr Elin Rosén, Neurometabola forskningsinstitutet
